I natt drömde jag om zombies. Jag drömde att hela Åland och säkert resten av världen gått under p.g.a. en zombie-epidemi. Mitt lilla gäng som inte var smittade visste att vi måste ta oss till en liten ö där det sades bo bara icke-smittade människor och dit inga zombies kunde ta sig. Vi hade så att säga ett litet mission.
Nåja, vi satte oss i en ca 25 meter lång snurrebåt och åkte från hamnen för att hitta denna ö. På vägen dit möter vi M/s Isabella men den båten var invaderad av ZOMBIES (förlåt Roland, du hann säkert ta dig därifrån i tid). Isabella drev mot land, precis dit som vi var på väg (vi var tvungna att korsa en liten landremsa för att kunna ta oss vidare till vår ö) och zombiesarna börjar ta sig i land!! Då kommer vi på den briljanta ideén att skjuta signalraketer åt motsatt håll till vart vi ska. För alla vet ju att zombies dras till ljud och ljus.
SÅ vi kan ta oss i land och springer till en en liten butik för att fylla på med konserver MEN ett par zombies har sett oss och följt efter oss, dom spräcker rutan i dörren till butiken och börjar ta sig in (vi har inga vapen förutom signalraketerna och de kan vi ju inte använda, då kommer ju fler zombies!) och det verkar som om allt är förlorat MEN då hittar jag en tandemcykel på butikens baksida som man kan cykla 10 personer på och som är väldigt elastisk så man kan liksom snirkla sig fram typ som en serpentin utan att ramla. Så vi lyckas sneaka oss förbi alla zombies vi möter och ta oss till andra sidan ön där vi hoppar i sjön och simmar flera kilometer och tillslut kliver iland på ÖN. Där möts vi av en hel koloni med indianer och andra som inte är smittade som bjuder oss på kålrotslåda och tomatpasta. Inga zombies kan ta sig dit och vi är äntligen i säkerhet.
To be continued. Kan man ju hoppas i alla fall. Pretty awesome, I must say.
OCH jag var inte ens speciellt rädd. Kan det månne vara så att The Walking Dead har fastnat lite väl mycket i mitt huvud sen jag såg sista avsnittet för en månad sen. Jag skulle nog klara mig ypperligt ifall det blev en zombie-epidemi. Har redan planer på vart jag skulle ta mig och hur jag skulle överleva. Meeen det kan vi ta en annan gång.
Jojo..sattteeee..Annars då? (jag är inte sinnessjuk)
God jul från mig! Ikväll ska det ses på Kalle Anka, ätas mängder av julmat och väntas på tomten tillsammans med hela familjen som är äntligen är samlad! Hur fint är inte det då? Jag och min kära jourtelefon hänger loss men än så länge verkar folk vara för upptagna med julfirandet för att bli sjuka. Fortsätt gärna med det.
Igår gick jag o lade mig 20.30 och sov till 08. Idag har jag suttit och kämpat mot tröttheten från kl. 7. Nu 10 i 10 kastar jag in handduken. Helt sjuuukt trött. Vad är det med mig? Är det så längesen jag jobbade att min kropp inte längre orkar med vanligt hederligt arbete? 5 down, 7 to go. Jeez. Dör.
I brist på annat att berätta forutom att jag i princip sovit konstant sen jag kom hem från jobbet, så visar jag en film på min tjockiskatt Oliver och vad han gör då han blir lite "till sig". Alltså nåt fel är det ju på katten. Men gollig är han, det kan man ju inte förneka.
Går till grannhuset på temys med brorsbarn. Somnar i fåtöljen efter 5 minuter. Mamma tycker jag sover för mycket. Mamma mäter Hb (damn you sjukskötargener!!). Hb visar 113. Mamma sur. Säger att hon tänker mata mig med järntabletter varje morgon och "du måste äta ordentligt-tjat". Oh my, känner mig som 12 år igen.
Förövrigt åt jag popcorn ikväll, det smakade skit. Jaha.
Blev ett examensfirande utan dess like. Efter 13 h sömn ringde klockan 06.30 imorse. Dog lite, släpade mig upp och körde på jobb. Idag har jag jobbat, klappat och nosat katt (massa!!) och badat bastu. Skärgårdsrehab ftw.
Ossi unt nybastad me
Min gula, feta katt Oliver är lite lätt retarderad. Vilken fail att jag glömt kamerasladden i stan. Annars skulle ni fått sii.
Har nog sällan varit mer skönt att krypa ner i sängen som det var 02.10 i natt. Sista gången jag åkte M/s Isabella! (på väldigt lång tid iaf) Den båten gör mig till en sämre människa, utan att skoja. Tänker aldrig så många och så elaka tankar om folk som jag gör under den båtfärden. Jävla drägg som ger mig minus på karmakontot.
Nu ner på stan och stressshoppa julklappar och annat skoj. OCH peppa för kvällen!
Så var man hemkommen och nergosad i Lottas soffa efter ett par timmar på stan. Julefrid my ass, blev lite folkskygg där på slutet. Folk är ju som galna. OCH så vill jag bara upplysa om att jag inte köpte en ENDA "julklapp" till mig själv! Fick nästan lite julklappspsykos, hittade himla fina grejer som jag tycker andra borde ha. Tur att jag måste spara mina pengar till Meehicoooo, annars kunde det ha gått tokigt.
Mjaha, då vaknade man upp i Åbo kl. 10.30. Skulle vart på fängelset 10. Faail, once again. Nåja, ska inte klaga, fint med sömn. För att Lotta är bäst och låter mig krascha hennes lya så har jag diskat åt henne. Huuur snäll är inte jag? Idag, istället för studiebesök tänkte jag dra mig ner på stan och julklappshandla. Ska försöka himla massa mycket att köpa mest klappar till andra, inte till mig.
Hon här åker jag till Central- och Sydamerika med. Hon till höger alltså. Eli är med bara för att hon fulländar bilden.(förlåt)
Och hon till vänster. Freja borde komma med, buuuu SÄMST! (hade en mycket roligare bild på HV men jag fick plötsligt ett samvete och satte in denna istället)
Så var man tillbaka efter en bloggpaus på sisådär 7-8 månader. Mycket kan hända på så lång tid, minst sagt. Inga konstigheter.
Om 2 dagar är jag officiellt färdigutbildad sjuksköterska. 3,5 års studieliv är till ända. Nu väntar 2 månaders stenhårt jobbande och...waait for it...den 30:nde januari tar jag mitt pick o pack och flyger till Mexico för att resa runt i Central- och Sydamerika tills pengarna sinar. *peppklapp*
Så här sitter jag o tuorettsar lite efter alldeles för mycket kattpiss-smakande Isabellakaffe tillsammans med ca 1000 pensionärer. Imorgon ska jag till fängelset i Åbo och hälsa på. Trefligt.
En bild från den förträffliga båtresan till IITS. Ger en liten inblick i hurdan sommaren har varit.